Fetaostgratinerade romansalladsblad med frukt- och grönsakssalsa

Var ute och åt med några kompisar i fredags och fick inspiration att grilla romansallad, då detta var vad några fick in på sina tallrikar. Improviserade fram en rätt som jag tror kommer att bli en favorit och som kan varieras i all oändlighet. Och jag konstaterar helt klart att jag är svag för grillade blad, det påminner på ett vis om grönkål som varit i ugnen. Endivesallad är nog också utmärkt att grilla!

Fetaostgratinerade romansalladsblad med frukt- och grönsakssalsa

2 blad romansallad

¼ gul paprika

½ -1 röd chili

1 rött äpple

75 g fetaost

kokosolja, neutral

flingsalt

Sätt ugnen på grill 240 grader. Tärna paprika och äpple och hacka chilin i mindre bitar. Fräs i kokosolja, häll efter några minuter på någon matsked vatten och låt det sedan fräsa tills det blir mjukt. Skölj salladsbladen, torka av dem med hushållspapper och lägg dem på ett bakplåtspapper på en plåt. Pensla med kokosolja och strö lite flingsalt över. Fyll bladen med grönsakssalsan och smula över fetaost. Grädda i ugnen några minuter – ha stenkoll på dina blad eftersom det går rasande fort då de börjar få färg. Servera med röda linser eller något annat du tycker passar.

Kesoplättar med bacon, parmesan och oregano

För några år sedan var kesoplättar min absoluta specialitet, vi åt dem jämt och ständigt. Det är ett fantastiskt bra mellanmål, lätt att ta med i väskan och uppskattade av både barn och stora. Dessutom bra återhämtning efter träningen eftersom proteininnehållet är högt tack vare keso och ägg som bas.

Men som bekant kan man ”föräta” sig på saker som man får dille på under perioder, och därför har det inte blivit några kesoplättar i vårt hem på länge. För ett litet tag sedan fick jag dock syn på ett recept där man tillagat plättarna i ugnen i stället för i stekpanna. Självklart var jag tvungen att prova! Efter ett antal tillagningar och modifieringar, har jag nu kommit fram till ett bra sätt att göra dem och dessutom insett att man kan fylla dem med en massa gottigheter. Här kommer ett recept på kesoplättar med bacon och oregano.

500 g keso

4 ägg

2,5 msk fiberhusk

1 pkt bacon

0,5 dl parmesanost

0,5 tsk oregano

Sätt ugnen på 200 grader. Klipp baconet i små bitar och sprid ut på ett bakplåtspapper på en långpanna. Stek dem i ugnen i ca 7-8 minuter. Lägg dem på hushållspapper för att rinna av. (Självklart går det lika bra att steka dem i panna, jag tycker bara att det är smidigt att steka dem i ugnen). Riv parmesanosten fint. Mixa keson till en jämn smet och häll över i en bunke. Blanda ner ägg och fiberhusk. Tänk på att tillsätta husken lite i taget så att det inte bildas klumpar då den sväller. Det går även bra att mixa alla ingredienser om man har en matbredare/större mixer. Låt smeten svälla i några minuter, tillsätt oregano, parmesanost och baconet som svalnat. Rulla sedan bollar med händerna (gärna lite fuktade), lägg på plåten och pressa ut så att det blir en plätt, ca 1,5 cm tjock och 5-6 cm i diameter. Storleken är såklart valfri, men tänk på att plättarna till skillnad från när man steker, inte flyter ut utan behåller sin storlek. Grädda dem i 15-20 minuter i ugnen.

Jag hade tänkt ha en liten mängd tomatpuré i smeten, men tyvärr hade jag ingen hemma. Kan annars tänka mig att det hade varit gott!

Fantastiska smaker

För bara några år sedan var mitt matintresse väldigt obefintligt. Visst har jag alltid älskat mat, men verkligen inte att tillaga den, och jag har heller inte haft någon kärlek till själva råvaran. Som jag tidigare skrivit om på den här bloggen, har detta gradvis förändrats under de senaste fyra åren och idag "går jag igång" på spännande smaker, nya och oväntade kombinationer och kan inte sluta fascineras över allt gott som går att tillaga.

I senaste numret av Buffé (som för övrigt stod för enormt mycket inspiration den här månaden), får vi möte Yotam Ottolenghi - mannen som beskrivs som han som gjorde grönsaker sexigt. Det här reportaget älskar jag och var därför bara tvungen att prova ett av dem idag. Igår plockade jag av våra egenodlade salladsärter, så tajmingen kunde inte bli bättre. Och, kära läsare - den här upplevelsen var fenomenal. Jag kan inte förstå hur så enkla smaker kan bli så vansinnigt goda ihop. Ni måste prova den här tahinisåsen - med äppelcidervinäger, soja, honung och vitlök - som i kombination med grönsakerna, koriandern och sesamfrön blir sanslöst gott. Trodde aldrig att broccoli kunde lyftas till sådana smaknivåer. Över huvud taget är alla sorters såser på tahini min nya last. Därför tänkte jag snart prova varianten med ingefära och mynta som också finns med under Ottolenghis recept. Spana in tidningen för mer inspiration!

Receptet hittar du här. Jag lade till sojabönor för att få mer proteiner. Det ska också sägas att detta långt ifrån är en mättande lunch, utan den behöver kompletteras med annat ur näringssynvinkel.

När får våra barn vara missnöjda?

Jag är mamma till två killar, 3,5 år och 1,5 år. Då min man jobbat mycket under dessa år har jag genomfört ett helt gäng storhandlingar på ICA själv med dem båda. Vissa har tagit längre tid och inneburit mer hysteri än andra – borttappad scanner (två gånger på samma handling), gratisbanan som har hamnat på alla ställen utom i munnen, gallskrik efter mer prinskorv, avstämning som följdes av att stora killen trampade sönder en av kassarna så att allt innehåll rasade ut i hela vagnen (och lite ösregn på det då vi kom ut). För att inte tala om det kaos som lätt utbryter när lillen nu vägrar att sitta kvar i vagnen efter att vi passerat fruktavdelningen och sedan ska löpa amok på dessa underbart enorma ytor med storebror. Och det är precis efter att de båda kamperat i vagnen, vrålat ledmotivet till Byggare Bob och tävlat om vem som kan sjunga högst. Som gjort för stress och hjärtklappning. Men jag har alltid försökt tänka – det är bara en handling, vi är snart hemma. Och inte minst tänker jag – de är barn och de tycker att det här med att handla är precis hur kul som helst! Att få hjälpa till med scannern, att plocka ner saker, att springa runt som tokar och härja fritt, samtidigt som de får lära sig att ta hänsyn till andra människor.

Därför blir jag så otroligt förvånad då jag vid varje handling möter föräldrar med barn som sitter i vagnen och stirrar ner i en iPad, helt omedvetna om vad som sker runtomkring. Jag har funderat lite på detta. Tänkt att jag inte känner till deras liv, deras svårigheter eller omständigheter – vi alla kan ha anledningar till att välja att vara bekväma. Men oavsett så väcker det en tanke i mig. Jag funderar på när vi egentligen låter våra barn vara missnöjda och uttråkade?

Jag reflekterar över i vilka sammanhang jag ser barn med iPads och telefoner. På cafén där föräldrar sitter och fikar, i kön till Lisebergsbanan, i lekparken, i affärer där de dessutom går rakt in i saker utan att märka det, på leklandet då de ska äta lunch. Jag är inte ute efter att uppfostra andras barn, men jag kan inte låta bli att känna en rädsla inför vad detta skapar för människor i framtiden. Vad får våra barn för signaler då de alltid blir stimulerade av spel och filmer på en platta, i stället för att få vänja sig vid att ha tråkigt en stund?

När jag var liten hade jag ofta tråkigt. Så vad gjorde jag då? Jag ficka anstränga min kreativa hjärna med att hitta på något kul. Kreativitet skapar utveckling hos barn. Och vad gjorde mina föräldrar mina systrar och jag var gnälliga i bilen? De fick oss att tävla om att räkna bilmärken, bensinmackar och cyklister. Det var tufft för alla men jag är också helt övertygad om att det härdade oss – barn som vuxna. Om vi aldrig låter våra barn ha tråkigt – eller för den delen ta del av alla de intryck som t.ex. en mathandling innebär – så tror jag att vi gör dem en enorm björntjänst. För det kommer ikapp dem då de blir större, då livet för varje dag oftast innebär allt mer krav och tråkiga saker som måste göras. I längden kan jag fundera på vem som ska driva samhället om vi uppfostrar en hel generation att få roliga saker satta framför näsan på dem, så fort livet känns lite halvtrist. Allt för att skapa bekvämlighet för oss vuxna.

Frukost till barnen

Önskar så att jag hade ännu mer tid för den här bloggen – i mitt huvud och i min lilla inspirationsbok finns massor av inlägg som jag vill dela med er! Ni är en skara som läser bloggen, och jag blir alltid otroligt glad då jag får veta att ni blir inspirerade av att läsa, det är en superstor motivation för mig att klämma in tid för att sätta mig vid datorn.

Idag tänkte jag tipsa om frukost för barn. Ulrika Hoffer skriver i sin bok Råsmart Familj, om hur jordbruket och industrialiseringen har påverkat vår kost, genom uppkomsten av pastöriserad mjölk, raffinerat mjöl och socker och en väldigt stor tillgång till mat. Vi lever längre, men vi har också stora problem med sjukdomar i västvärlden – fetma, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar. Över hundra år gammal forskning visar att dessa sjukdomar inte fanns i de mer primitiva samhällen av världen, men i de delar där man åt västerländsk kost, fanns också sjukdomarna.

Sedan skriver hon: ”Det är till exempel inte alls ovanligt att en dag ser ut såhär i en barnfamilj:”

Precis som Ulrika skriver i sin bok, så tror jag inte att socker, mjöl eller mjölk ställer till det för vår hälsa, så länge vi äter det i rimliga mängder. Men när en hel dag innehåller stora mängder av detta och har avsaknad av grönsaker och bra proteinkällor – då tror jag inte att det är märkligt att vi blir allergiska. För mig känns det som en ganska solklar anledning till att diabetes och gluten- och mjölkintoleransen har ökat lavinartat.

Detta sunda förnuft är utgångspunkten i vår familjs kost. Barnen äter bröd, pannkakor, choklad, tårta och glass – i rimliga mängder. De älskar detta - jag skulle ljuga om jag sa något annat! Men något som gör mig väldigt glad, är att de också kan bli lika glada för några torkade fikon eller dadlar, en skål med kikärtor eller en morot. Och där är jag ganska övertygad om att det handlar om vad vi lär barnen - vi behöver inte alltid ge dem alternativen med raffinerat socker. Många påpekar då att fikon och dadlar också innehåller mycket socker – och ja, det gör det. Men det innehåller också väldigt många nyttiga ämnen som kroppen mår bra av, samtidigt som de helt saknar tillsatser i form av färgämnen eller förtjockningsmedel.

Frukosten för vår treåring innehåller oftast en skiva bröd med smoothie, alternativt turkisk yoghurt med bär och frön/gojibär/bipollen. Ettåringen äter antingen samma, eller havregyn- eller bovetegröt. Men vissa dagar försöker jag välja annat och det går faktiskt alldeles utmärkt för dem, de äter och står sig lika länge som på standardfrukosten. I helgen fick de smoothie med avokado, mango, spenat och chiafrön, och varsin tallrik med en halv avokado (att äta direkt ur skalet tycker treåringen är kul), pumpakärnor, gojibär, torkade äppelbitar, några ostskivor och en sked med kokosolja.

Källor: "Råsmart Familj", Ulrika Hoffer, 2011