Det är väl ingen direkt överraskning, men de senaste två dagarna har det blivit väldigt tydligt för mig - jag ÄLSKAR mat! I snart fem veckor har jag burit på en förkylning som inte vill lämna min kropp. Trots gröna juicer, smoothies, grönsaker, total avhållsamhet från mjölkprodukter (min man, som av någon anledning aldrig blir sjuk mer än en halv dag, säger att jag äter FÖR nyttigt).
Tålamod har aldrig varit min bästa gren, men jag har övat må ni tro. Och i vissa grenar är jag hyfsat bra på det. När det kommer till sjukdom, skulle jag säga att jag med åren arbetat upp ett bra tålamod. Förr kunde jag bli vansinnigt irriterad då jag blev sjuk. Men med tiden har jag, som faktiskt har ganska svårt för att acceptera en hel del saker som går mig emot, lärt mig att ta det lugnt och lyssna på kroppen. Att i tillstånd av sjukdom i stället känna oändligt mycket tacksamhet över att jag har två armar, två ben och en i övrigt frisk och smärtfri kropp. Två av dessa veckor har det känts okej att yoga, men denna veckan har jag vilat även från det. Men nu känns tålamodsmåttet på gränsen till rågat, även för mig. Och här är anledningen.
Jag har tappat smaksinnet. Jag känner varken lukt eller smak. Resultatet är troligen användande av kortisonnässpray som jag tillslut gav efter för, då jag inte längre stod ut. Ibland är bara det pest eller kolera att välja på. Jag har ätit ingefära, tuggat svinstarka mentholtuggumin (såna jag får hostattack av att ens titta på i vanliga fall), inhalerat varmt vatten med jugoslavbrännvin, badat badkar, tagit promenader, sköljt med koksalt, snutit halvt ihjäl mig - you name it! Totalt resultatlöst.
MEN så dåligt humör jag är på! I två dagar har jag kutat fram och tillbaka till köket och luktat på "starka saker" för att se om det hänt nåt, men icke då. Jag satt och tjurade här hemma så att jag nästan skämdes över mig själv innan, där jag satt och ylade "tänk om det alltid kommer att vara såhär!! INGENTING känns kul när inte maten smakar något!" Moget. Och då inser jag mer och mer hur mycket av min tillvaro som är uppbyggt kring att njuta av goda smaker. Eftersom jag dessutom är tillbaka i den akademiska världen och för bara en liten stund sedan har lämnat in en hemtenta i psykologi, tänker jag att det garanterat finns massor av forskning på vår relation till smaker. Alla har vi väl dessutom någon gång funderat på vilket sinne vi skulle välja bort om vi vart tvungna att välja ett (eller är det kanske bara jag som har sådan udda tankeverksamhet?). Smaksinnet skulle jag definitivt inte kunna leva utan!
Så nu sitter jag här. Ensam, då farmor och farfar ville ta hand om barnen, och mannen skulle ut på galej. Och surar. För att jag har köket för mig själv och kan passa på att laga vad helst jag själv känner för, utan att ta hänsyn till andras intresse. Men jag borde väl för länge sedan ha insett att livet sällan blir så som man tänkt sig. Så jag tar en kopp te som innehåller alla sorters hälsofrämjande ingredienser, såsom ingefära, citron, honung och mynta och sjunker ner i soffan framför en meningslös serie. Inte så tokigt det heller. Trevlig helg på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar