”Tycker du om att laga mat?” frågade min tolvåriga grannpojk
ute vid sandlådan vid femtiden i eftermiddags. Då stod jag med en ilsken - och
redan ganska hungrig - kille på femton månader på ena armen, och tjatade på
treåringen som absolut inte ville följa med in. ”Ja, det gör jag. Fast just nu kanske jag inte hinner tycka att det är så
kul”. När barnen är trötta och alla är lite för hungriga, är det lätt att känna
att maten mest blir ett nödvändigt ont, som måste göras.
För mig handlar mat i vardagen om bra planering, mycket
fantasi och ett stort utrymme för att misslyckas. För när planeringen inte
riktigt orkar upprätthållas, då får fantasin ta över och då får man helt enkelt
lov att misslyckas ibland! En sak som däremot hjälper mig att orka tänka en dag
framåt är inspiration! Att kunna ta del av andra fantastiska matlagares kreativitet och vardag. Och det är av exakt den anledningen som jag vill skriva
den här bloggen. Som ni vet älskar jag mat och allra mest att få dela med mig
av mina recept, tankar och idéer till andra familjer. Jag vet precis hur det är när både tid, ork och lust att laga mat saknas och hur mycket det betyder
att få tag i recept som kickar igång den där lusten till matlagning.
Men så har vi ju det här med tid. I bloggvärlden och på
Instagram flödar de vackra bilderna, med fina uppläggningar, vackra miljöer där
maten är uppställd och det fina ljuset gör bilderna till ett konstverk. Jag
önskar så att jag kunde ge er samma sak. Men helt ärligt. Förutsättningen för
den här bloggen, med heltidsstudier, extrajobb, två killar, tidiga yogamorgnar
och ett liv i övrigt är helt enkelt att det får bli vad det blir. När
minstingen står upp i Stokke-stolen och vrålar som en galen efter mat som han
tycker att han redan fått vänta på alldeles för länge. När ärtorna far i golvet
innan de ens kommit halvvägs i munnen och någon vispar ut ett glas vatten över
hela bordet. Då är det inte riktigt läge att ta fram närbildsobjektivet och säga
till familjen att de minsann får vänta på sina morotsbiffar en stund. Ja, ni
fattar. Det här är min blogg och med den vill jag förmedla massor av glädje och
kärlek till mat.
Men detta blev kvällens middag!
HEMGJORDA CHICKEN NUGGETS MED SWEET CHILI-SÅS
1 pkt kycklingfiléer (gärna minutfilé som är delad och därmed lite tunnare)
2 dl polenta
salt
peppar
cayennepeppar
SWEET CHILI-SÅS
1 1/2 msk hackad fryst chili (eller motsvarande färsk)
ca 1 1/2 dl rapsolja (utan smak)
1 msk honung
1 vitlöksklyfta
en liten skvätt ljus vinäger
salt
Nuggets: Lägg kycklingen på en skärbräda. Salta, peppra och krydda filéerna ordentligt. Snåla inte vid detta moment! Det är så trist med för lite krydda, för då kommer dina nuggets inte vara så spännande. Tärna sedan ner dem i lagom stora - och framförallt hyfsat lika - bitar. Vänd dem i polentan. Stek i rikligt med rapsolja ca 6-7 min. Är du osäker på när de är klara, provskär i en bit. Köttsaften ska vara klar.
Sås:
"Socker, Vatten, Chilipeppar (12.5%), Vitlök, Vinäger, Salt (3,7%), Modifierad Stärkelse (Majs), Förtjockningsmedel (E415), Syra (Citronsyra)." Det är innehållsförteckningen på Santa Marias Sweet Chilisås och därför gör jag egen de gånger vi är sugna. Så enkelt och ingredienser vi alltid har hemma. Mixa alla ingredienser utom vinägern. Smaka av och tillsätt därefter vinäger efter din egen avvägning. Barnen tyckte sådär om såsen och fick i stället dippa i resterna av gårdagens myntayoghurt.
Servera med valfria ingredienser. Idag hade vi färdiga linser i en gryta i kylen. Kanske inte det mest solklara valet men det fanns klart och gick fort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar