Ikväll satt vi och bläddrade i Friendly Food, min stora kille och jag. Han tyckte absolut att vi skulle baka ett morotsbröd som vi hittade. (Jag gissar att det mest var för att det låg aprikosmarmelad på mackan på bilden, men ändå...). Sagt och gjort - jag konstaterade snabbt att vi varken hade något kikärtsmjöl kvar eller att det andra mjölet i receptet - hasselnöt - passade en nötallergiker särskilt bra. Så vi fick mixtra lite. Det blev alltså en modifikation av Hannas recept och såhär gjorde vi:
2 1/2 dl linsmjöl
drygt 2 dl rismjöl
1 msk fiberhusk
3/4 dl pumpakärnor
3/4 dl solroskärnor
1 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat
1 krm kanel
kardemumma (I grundreceptet är det i tsk kummin men jag var inte alls sugen på den smaken i brödet så jag bytte. Jag kan dock inte säga exakt hur mycket, men eftersom kardemumma är ganska framträdande, föreslår jag att du måttar efter tycke och smak)
1/2 tsk salt
2 dl fint rivna morötter
2 ägg
ca 4 dl rismjölk
(OBS! Grundreceptet med lika delar hasselnöts- och kikärtsmjöl angav 1 1/2 dl vätska. Eftersom olika mjölsorter varierar mycket i sin uppsugningsförmåga, får du helt enkelt känna av att smeten får en bra konsistens. Den ska inte vara för trög, men samtidigt inte rinnande)
Sätt ugnen på 200 grader. Blanda alla torra ingredienser och rör sedan ner ägg, mjölk och de rivna morötterna. Låt smeten svälla några minuter. Klä en 1 1/2-liters brödform med bakplåtspapper och klicka ner smeten. Självklart kan du toppa brödet med pumpakärnor, solrosfrön, russin, sesamfrön, havregryn - vad du än önskar. Grädda mitt i ugnen. I receptet står det 50-60 min, jag körde mitt bröd i drygt 40 min. Då kändes stickan lite, lite kletig när jag tryckte i den, men det är så jag föredrar bröd, hellre än för torrt. Gör det som passar dig!
Sånt här gör mig lycklig en torsdagkväll - att sitta i soffan och avnjuta en ljummen macka med klassiskt bregott och Sture-ost från Arla (en av extremt få ostar utan en massa tillsatser och färgämnen och dessutom kriminellt god) ihop med min son. Han åt förresten upp hela sin bit - inklusive kanterna vilket är ovanligt för att vara honom. Efteråt kom pappa med en chokladsmoothie från samma kokbok som han blev överförtjust i. Jag kan verkligen rekommendera alla denna härliga bok. Den ger så mycket matglädje, inspiration och vackra bilder som gör vem som helst på gott humör!
