Om att värdera

Jag har kommit på något som kommer göra mitt liv betydligt lättare! Det finns nämligen en sak som har blivit allt mer klart för mig den senaste tiden. Hur vi värderar saker.

Vissa perioder i livet är helt klart tuffare än andra. De flesta som upplevt det kan nog skriva under på att en stor utmaning kommer under småbarnsåren. Skrik i ens omgivning i flera år, en trotsperiod som stundtals dominerar ens tillvaro, sanering vid matbordet fyra gånger per dag, bajsblöjor som produceras på löpande band, jobb som ska skötas, mat som ska lagas, träning som ska hinnas med, en tvättstuga som svämmar över och en relation som någonstans mitt i allt ska fungera. När barnen väl kommit i säng, klockan är åtta och man helst av allt bara vill sätta sig i soffan. Då stirrar disken argt på en från köket och i sovrummet står två överfulla kassar med den där urtrista underklädestvätten vars miljoner sockar borde ha sorterats för minst tre dagar sen. Och såhär är det inte en dag i veckan. Utan varje dag. Under lång tid, en tid som man kanske ibland inte tror sig se något slut på.

Då är det väldigt lätt att värdera dessa uppgifter som vansinnigt tråkiga. Att totalt gå in i den spontana känslan – ”FY så tråkigt och jobbigt detta är, jag avskyr verkligen att sortera strumpor och disken orkar jag bara inte med!”

För fyra månader sedan såg jag en film med Lovisa ”Lofsan” Sandström. Hon är en känd PT som sprang New York Marathon i höstas. Du kan titta på filmen här. Filmen är helt fantastisk och väckte en tanke hos mig som följt mig varje dag sedan dess. Vi får följa med henne och hennes man på resan, som startar på en buss extremt tidigt på morgonen och som tar dem ut till Manhattan. Där står de i flera timmar, i snålblåst och ett par plusgrader och väntar på att få springa drygt fyra mil. (Min tanke här är för övrig: som om det inte vore nog jobbigt att springa en mara, att dessutom behöva stå och frysa en halv arbetsdag innan man börjar!). Hela tiden berättar hon hur det känns. Hon är lyrisk och otroligt lycklig över att få vara på plats. Jag minns inte hennes exakta ord, men hon konstaterar under filmens gång flera saker som har en negativ innebörd – ”nu är det väldigt kallt”, eller ”vi har stått här i tre timmar och fötterna är iskalla”. Sen börjar de äntligen springa, efter några mil konstaterar hon ”att nu är det tufft och ganska motigt”.

Och jag noterar något mycket anmärkningsvärt. Hon säger alla dessa saker, men de är alla konstaterande, men helt utan värdering. Hon sätter ord på det och sedan fortsätter hon att springa. Det är nästan så att hon låter positiv när hon uttalar dessa negativa ord! Som om ”känslan jag har nu är underbar” och ”vi har sprungit tre mil, ska springa tolv kilometer till och jag har väldigt ont i fötterna” egentligen låter som samma meningar. Och har ni tänkt på vilken skillnad det blir? Hur mycket energi man faktiskt sparar på att inte stanna kvar vid en negativ tanke och lägga hela sin känsla i hur jobbigt något är?

Tillbaka till den där disken och strumporna i högen – precis som Lovisa har valt att genomföra ett maraton, så har jag valt och åtagit mig uppgiften att skapa en familj och i det ingår dessa uppgifter. Vad kan jag då göra? Lägga all min energi på att sucka och uttrycka med värde hur otroligt tråkigt det är att behöva göra alla dessa trista saker. Eller göra som Lovisa. Konstatera – jag har en tråkig disk att ta hand om och sockar att försöka para ihop – och sen bara göra det. Det här tankesättet kan appliceras på alla saker och alla de uppgifter som vi har framför oss som måste genomföra, oavsett vad vi själva tycker om det. Litet som stort, känslomässigt som praktiskt.

”Men så jobbigt det verkar!”, tycker du kanske nu. Och jag håller med dig. Det är jättejobbigt att förändra ett tankemönster! Men jag har nått en punkt då jag inser att vissa saker kommer jag inte undan, vissa saker kan jag inte välja. Det jag däremot kan välja, är hur jag konsumerar min energi och vilka tankar jag tänker. För faktum kvarstår – uppgiften måste genomföras och det enda jag har möjlighet att påverka är hur jag värderar den.

Nu ska ni veta en sak! Jag är inte en perfekt utövare av det här tankesättet. Långtifrån. Faktum är att jag har under en lång tid blivit övat upp en förskräckligt bra förmåga att värdera saker och mentalt sucka över hur jobbigt det är, åtminstone i perioder. Men jag känner mig tacksam över att ha uppmärksammat mönstret. Tacksam över att ha flera människor i min omgivning, som jag efter att ha sett filmen, insett är personer som också avstår från att värdera tråkiga saker och i stället låter dem förbli neutrala. Min erfarenhet av livet är att man först är omedveten om något, sedan blir medveten (ibland plågsamt) och efter det behöver man en viss tid för att verkligen förändra ett beteende. Det viktiga är att det där lilla fröet blir sått och sedan får en chans att växa. En del frön gror snabbt och börjar växa, medan andra behöver flera säsonger på sig innan det tar sig. Och visa lite förlåtelse mot dig själv om det går trögt. Så, vattna och ge det kärlek och mycket sol, så kommer det att hända saker tillslut.

Grönsakswok med belugalinser och lime- och korianderdressing

Ikväll åt jag belugalinser för första gången och dessa föll mig verkligen i smaken. Jag tycker om röda linser, men ogillar att det så lätt blir mos av dem, jag gillar lite tuggmotstånd. Dessa var perfekta i smak och konsistens. Serverade med en wok:

1 morot

ca 3 dl grönkål

1/2 broccolhuvud och stammen

ca 150 g kinakål

2 vitlöksklyftor

1 msk hackad fryst chili

1 tsk torkad ingefära

2 krm cayennepeppar

salt

peppar

Lime- och korianderdressing

3 msk olivolja

en skvätt vatten

1 tsk fryst hackad chili

1 msk fryst koriander

saften och skalet från 1/2 lime

1 tsk agavesirap eller annan sötning

Gör såhär: Hyvla moroten med en potatisskalare, skär ner alla grönsaker i lämplig storlek. Broccolistammen skär du av yttersta kanten på och skär sedan i tunnare stavar. Fräs vitlök, kryddor och chili i rikligt med olja en kort stund. Tillsätt broccoli och fräs ett par minuter, sedan skivad broccolistam och kål och därefter grönkål och morot. Salta och peppra. Blanda alla ingredienser till dressingen och servera med belugalinser.

Böngryta med gurkmeja och kokos

Recept på en väldigt god gryta jag improviserade fram häromdagen. Alla mått är uppskattade, så ni får smaka av allt eftersom.

1 röd chili

2 vitlöksklyftor

1 tsk chili

1 tsk gurkmeja

1/2 tsk cayennepeppar

1/2 blomkålshuvud

1/2 gul paprika

1 gul lök

1 dl edamamebönor

1 förpackning svarta bönor (kokta)

2 morötter

2 dl röda linser

1 paket krämig kokosmjölk

vatten

olja

salt

peppar

Tro det eller ej men bilden är inte redigerad, gurkmeja ger helt klart en väldigt gul färg!

Gör såhär:

Hacka lök och chili fint, pressa vitlöken. Skär blomkålen och paprikan i lagom stora bitar, skala och skiva morötterna. Häll av de svarta bönorna och skölj dem. Lägg sojabönorna (edamame) på en tallrik så att de får tina lite. Skölj linserna. När du förberett allt detta är det dags att börja! Fräs vitlök, lök, chili och alla kryddor i olja. Obs! Att fräsa kryddorna i olja är väldigt viktigt för att få fram smakerna ordentligt. Dessa kommer inte fram alls på samma sätt om man tillsätter dem senare. För mig är det viktigt att mat smakar mycket och särskilt vegetariskt, som gärna blir tråkigt - så fega inte med kryddorna och fräs dem alltid i olja. Var även noga med att allt är täckt i olja så att inte vitlöken blir bitter.

Efter ett par minuter tillsätter du grönsaker, börja med dem som tar längst tid, i detta fallet blomkål och morötter. Sedan tillsätter du paprika och sojabönor. Fräs ett par minuter och tillsätt sedan kokosmjölken och vatten. Låt puttra ca 15 minuter, tillsätt mer vatten om det behövs. Smaka av, salta, peppra och krydda mer om det behövs. Man kan även ta lite buljong för att höja smaken, jag brukar använda Renée Voltaires lantbuljong. Tillsätt sedan de svarta bönorna och linserna och låt hela grytan puttra tills linserna är mjuka. Servera med bröd, knäckebröd och kanske någon röra eller crème fraîche. P.S Grytan blir nästan ännu godare att äta dagen efter då smakerna fått stå till sig!

Tacotime

Tacos är en klassiker i de flesta hem, men tacokrydda är en liten bov som innehåller en del onödiga tillsatser. 

Det här är innehållet i Santa Marias tacokrydda:

Druvsocker, salt, lök, modifierad potatisstärkelse, spiskummin, chilipeppar, vitlök, potatisfiber, oregano, färgämne (paprikaextrakt), arom, klumpförebyggande medel (E551), syra (citronsyra), maltodextrin, jästextrakt

Jag förstår inte det här. Varför gör man såhär? En påse med sju olika kryddor kan inte vara några som helst problem att tillverka och sälja. Hållbarheten hade förmodligen varit flera år, så varför gör man då såhär? Troligen för att tjäna pengar. För att socker och tillsatser är billigt. Helt vansinnigt att man i en tacokrydda kan ha fem kryddor och lök, medan resterande åtta ingredienser är tillsatser och där den dominerande ingrediensen är druvsocker. LCHF-klubben har ett tillsats- och sockerfritt alternativ, men att betala närmare trettio kronor (som den kostar på ICA Maxi) för en liten påse kryddor som man i regel har hemma i skafferiet känns ganska onödigt. Om man gör tacos ofta och inte orkar blanda varje gång så kan man med fördel göra en större sats på en gång. Såhär gör jag vår krydda:

1 tsk salt

2 tsk paprikapulver

2 tsk chilipulver

1 tsk vitlökspulver

1 tsk lökpulver

1 tsk spiskummin

2 krm cayennepeppar

 Tortillabröden innehåller även de en del tråkigheter. Santa Marias bröd:

VETEMJÖL (64%), vatten, rapsolja, fuktighetsbevarande medel (E422), salt, emulgeringsmedel (E471), VETEGLUTEN, bakpulver (natriumbikarbonat), syra (citronsyra), förtjockningsmedel (E415).

Visst köper vi dessa bröd då och då - det är bara att inse att tiden och orken inte räcker till att välja något annat i vissa lägen. Men för att få till stånd en förändring hos livsmedelsproducenterna, behövs inlägg som dessa. Man ser ju att påtryckningar och offentliggöranden av matens innehåll ger resultat, i tacovärlden har det kommit förbättrade alternativ, även om de fortfarande lämnar en del i övrigt att önska. I Hannas kokbok Friendly food, som blivit en favorit, fanns ett recept på bröd till falafel, som innehåller gurkmeja som ger en fin smak som jag tyckte passade med tacos. Vi hade inget quinoamjöl som det var i grundreceptet, utan gjorde två olika sorter där vi tog annat mjöl.

2 msk skalade vita sesamfrön

0,5 dl linsmjöl (vi gjorde sedan en till sats och tog i stället havremjöl)

1,5 msk fiberhusk

1 tsk bakpulver

1 krm gurkmeja

1 tsk örtsalt

2 ägg

1,5 dl valfri mjölk

Blanda torra ingredienser, vispa ner mjölk och ägg. Bred ut smeten tunt på en plåt med bakplåtspapper och grädda mitt i ugnen på 225 grader i 7-8 minuter.

Recept: Friendly food

Resultatet blev väldigt gott och killarna var nöjda. Kanske är det svårare om barnen är vana vid vanliga tortillabröd och det blir ju helt klart lite jobb att stå och göra dem om man har många barn som äter ett par stycken. Men värt att testa när man har tid!

Foto: Ett klokare liv

Jordgubbsglass

Den här eftermiddagen bjöd på vårväder, efter dagis gick vi till bäcken och kastade stenar och sen fick vi gå en runda och leta upp lillebrors mössa som han hade kastat av sig. Små saker blir till stora äventyr med barn! När vi kom hem gjorde vi glass och storebror fick bestämma smak. Efter en anings funderande och velande med citron och jordgubb, föll valet på sistnämnda.

Gör såhär: Tärna ner bananer i små bitar och förvara i frysen (detta är kanon att ha även i smoothies). Ta fram ett gäng och mixa med frysta jordgubbar, lite vaniljpulver och en skvätt av valfri mjölk (jag tog havre). Det var ingredienserna jag hann få i - med två små barn som helst vill ha allt man lagar, redan för fem minuter sedan och inte har tålamod att vänta, så blir resultatet inte alltid helt färdigt. Jag får i stället tipsa om vad som kan vara gott - men som jag helt enkelt prioriterade bort till förmån för det hundrade "mamma jag vill ha glass NUUUUU!". Med denna smaksättning kan jag tänka mig att lite rivet limeskal skulle vara supergott. 

De sista jordgubbarna kokade jag snabbt upp med lite agavesirap så att det blev sylt att ha på glassen. Barnen åt i raketfart och ettåringen åt till och med själv med skeden, det var tydligen värt att kämpa lite för att få i sig det... Med banan som bas kan man variera i all oändlighet. Förra veckan mixade vi bananerna med raw kakao och jag har även fått tips om att hallon och kardemumma ska vara en höjdare. Mango, blåbär, lingon - det finns garanterat en uppsjö med goda smaker att göra.