Kyckling i kylen

Det här är en typisk vardagsmiddag i vår familj. Det är vad det blir på bordet när vi inte har inspiration nog att komma på något mer spännande, men är ändå alltid väldigt gott - ugnsbakad kyckling som vi marinerat – kortare eller längre tid – serverat med quinoa och grönsaker. Här med en sallad på vaxbönor, sojabönor, tomater, kikärtor, kidneybönor och lök. En vinägrett med persilja och lite kryddor bredvid. (Det är stört omöjligt att få vår stora son ät äta något som har minsta spår av persilja på sig…)

Det bästa med den här maten är att den står sig i kylen i flera dagar. Har vi ätit kycklingen som den är ena dagen, brukar jag snabbt koka upp en sås på grädde eller crème fraîche med någon smaksättning och sedan lägga ner kycklingen och servera med ris, potatis eller linser. Förslag på smaksättning:

• curry och lök
• tomatpuré, vitlök, lök och basilika eller oregano
• dragon och lök
• spenat, soltorkad tomat och vitlök

Man kan även tärna ner kycklingen och göra tacos, eller använda den till en god paj. Det är helt enkelt väldigt smart för en barnfamilj (eller den som ofta behöver få fram en middag på kort tid) att göra en laddning kyckling i ugnen och sedan förvara resterna i kylen för snabb tillagning. 

Något annat som är värt att sägas om kyckling – läs innehållsförteckningen. När det kommer till fryst kyckling är det svårt att hitta alternativ som inte innehåller ca 13 % vatten och druvsocker. Vi köper enbart färsk kyckling från Kronfågel. Det är inte ens dyrare än fryst – nästan varje vecka har butikerna erbjudanden och oftast betalar vi inte mer än 99 kr/kg för kyckling. Men se upp – det finns ett par färska varianter som kostar dryga femtiolappen per kilo – det finns en anledning till det. Såhär står det på Pärsons hemsida: ”Vi tycker att man alltid ska kunna förvänta sig bra kvalitet och den bästa smaken till ett rimligt pris. I Pärsons värld ska man inte behöva snåla med det goda.” Och självklart blir kycklingen billigare om man sprutar in 9% vatten, antioxidationsmedel och salt i den. Lurendrejeri om ni frågar mig.

Shopska salata

Den här salladen är en variant på en klassiker från Balkan – shopska salata – och är lite som deras motsvarighet till grekisk sallad. Egentligen innehåller salladen gurka, tomat, lök och riven fetaost, men i gårdagens variant bytte jag ut löken mot paprika. Som ni ser är det en favorit även hos treåringen, som inte kunde lugna sig och vänta på att bli serverad. Ringla gärna lite olja och vinäger, och svep ett varv med pepparkvarnen på.

Om att förändras

Jag minns hur otroligt provocerad jag blev av fenomenet raw food för några år sedan. Jag tyckte på allvar att alla de människor som tänkte leva på enbart grönsaker och utan tillagad mat, var helt från vettet. ”Leva på morotsblast, de är ju helt knäppa!”, basunerade jag upprört ut till vänner och bekanta. Jag minns också som igår den dag då min kära vän berättade att hon gjort en chokladmousse på dadlar och avokado. Jag himlade med ögonen och fräste till henne att ”om jag ville äta något sött så ville jag minsann hellre äta ”riktigt” socker, och inte hålla på att med bantningsefterrätter”. Ett annat glasklart minne jag har, är från den dag jag stötte ihop med en kvinna som helt gått över till ekologisk hudvård och kost. Återigen himlade jag med ögonen och gastade att ”ska man lyssna på det där tramset så blir man ju sjuk av allt, sådär kan man ju inte hålla på”, och så vände jag mig om till övriga närvarande och tittade menande för att få medhåll.

Det här är alla händelser som utspelade sig för fyra eller fem år sedan. Alltså inte särskilt längesen. Man kan väl säga att jag ändrat mig en del sedan dess. Tack och lov är jag lite mer ödmjuk inför andras val än tidigare. Jag är medveten om att jag inte varit en särskilt ödmjuk person tidigare i livet, och det är något jag försöker tänka på varje dag. Möten med nya människor som har andra erfarenheter än jag själv, eller livssituationer man hamnar i som man tidigare inte varit i – det är sådant som ger mig en tankeställare och nya insikter kring just ödmjukhet. Men även att se tillbaka i backspegeln, titta på sig själv och hur man tidigare agerat, kan ge en större förståelse för andra människor och hur de reagerar i olika situationer.

Därför vet jag, om någon, att kost kan provocera. Att göra valet att inte ge sina barn socker förrän de blir större, eller att tacka nej till en kanelbulle på jobbfikan – det är sådant som jag flera gånger upplevt kan göra andra människor väldigt upprörda. Och lika upprörda kan de bli om man faktiskt väljer att äta den där kanelbullen en annan dag. Jag vet att det finns många som tycker att det verkar märkligt att någon gradvis ändrar sin kost och äter – i deras ögon – en massa märkliga saker. Så många gånger som jag tänkt - varför kan personerna inte bara låta mig vara, låta mig göra mina val och inte bry sig? Det är väl ändå mitt liv? Men så drar jag mig till minnes den där högljudda, rödhåriga och ganska självupptagna tjugofemåringen, som totalt buade ut den där stackars tjejen som gått all-in på ekologisk mascara och bananer. Och då tänker jag, att vi är väl inte mer än människor.

Den personen jag är idag, strävar efter att vara en som inte dömer andra och deras val. I mitt bakhuvud finns ett litet mantra som en fin vän till mig brukar säga – alla har sina goda skäl till att vara som de är. Och vet ni? Idag lagade jag raw food till middag! Jag kunde faktiskt inte låta bli att fnissa – och skämmas lite – åt mig själv när jag satte mig för att äta. Till alla er som jag sågat vid fotknölarna förr om åren - jag ber retroaktivt om ursäkt. Receptet på de asiatiska solrosbollarna (som egentligen ska vara rullade i sesamfrön, men våra var slut) hittar du hos Rawfoodfamiljen. Till dem åt jag färsk vitkål, riven morot, avokado, quinoa, tomater och solrosskott.