Chiapudding

Ingen har troligen missat fenomenet chiapudding. Men för den som inte smakat och tycker att verkar sådär, eller för den som provat, men ändå inte fastnat för smakerna tänkte jag ge lite tips!

Chiapudding görs med magiska små chiafrön, som man blandar med vätska. Fröna sväller upp och blir geléaktiga och bildar en pudding. Enligt min erfarenhet spelar det väldigt stor roll för smaken vilken vätska man blandar sina frön med. Grundreceptet som man kan ha i bakhuvudet är – till en matsked chiafrön behövs en deciliter vätska. Du kan alltså använda kokosmjölk, mandelmjölk, havremjölk eller vilken mjölk du än behagar – tom gräddvarianterna går bra men då kan man behöva dra ner lite på frömängden – alternativt mixa bär till en vätska. En vän till mig gjorde en jättegod variant med havregrädde och mixade hallon och blåbär som hon sedan använde som bas.

Dessa varianter har gått hem väl hos både mig och barnen:

ca 4 port

Kokos- och vanilj

4 msk chiafrön

4 dl kokosmjölk

en nypa havssalt

ca 1 tsk agavesirap eller honung (valfritt)

1 krm vaniljpulver

Blåbär, hallon och choklad

4 msk chiafrön

2 dl hallon och blåbär (alltså 2 dl då det är mixat)

2 dl havremjölk eller kokosmjölk

en nypa havssalt

ca 1 tsk kakao

ca 1 tsk agavesirap eller honung (valfritt)

Som ni förstår kan man alltså smaksätta sin pudding med det mesta – carob, kanel, ingefära, nyponpulver eller andra påhitt. Fröna blandar du sedan med vätskan och rör runt ordentligt. Låt stå i kylen över natten, eller i minst fyra timmar. Servera med massor av god topping; hallon, lingon, havtorn, banan, apelsin, äpple, gojibär, inkabär, kokosflarn, pumpakärnor, solroskärnor, nötter, mandel, kanel, ingefära – go crazy!

Jag har ett tag funderat över om jag ska mixa mina chiafrön eller inte. Fröna sväller nämligen även fast de mixas sönder. Igår läste jag den här artikeln och fick svaret att fröets alla näringsämnen är svåra för kroppen att ta upp om man inte krossar dem, så i fortsättningen kommer jag troligtvis att mixa mina frön. Det är ju ett stort plus när något man gillar, även innehåller tre gånger så mycket omega-3 som lax, och massor av C-vitamin. Kan varmt rekommendera den här sajten och även artikeln om Hanna Göransson som skrivit kokboken Friendly Food. Den tjejen har en väldigt skön inställning som jag delar till hundra procent. Jag tycker om folk som svarar nej på frågan – ”finns det något du aldrig skulle äta?”.

Visst vet jag vad som är bra för min kropp, men det hindrar mig absolut inte från att beställa pizza eller baka kanelbullar då och då. Jag kan uppleva att vi människor – och inte minst när det kommer till hälsa – är väldigt svarta eller vita. Uttalande som dessa: ”Jag skulle aldrig i hela mitt liv äta pasta”, eller ”vi skulle inte ens ta i bröd med tång”, är sådant man kan läsa på flera hälsoprofilers hemsidor. Jag tycker att det är otroligt tröttsamt. Det ger helt skeva ideal och en väldigt märklig syn på fenomenet mat. Genast blir det ett dömande kring andras val, och då alla dessa åsikter ofta skiljer sig åt, blir det svårt för den som vill försöka förbättra sin hälsa, att veta vilket ben hen ska stå på. Jag upplever själv att jag kan få höra ”jaså, äter du sånt minsann!” om jag gör avsteg från min kost och jag tycker det är precis lika tröttsamt som när folk klagar på att jag inte vill smaka på fikat. Även om jag inte är sugen på Silviakaka varje dag, så vore livet för mig inte lika härligt, om jag inte kunde äta en bit de gånger jag känner för det.