Vi har alla olika syn på vilken kost vi vill ge våra barn. Jag vill gärna dela med mig av mina tankar kring detta, utan att för den sakens skull upplevas som en pekpinne. Jag vill göra det för att väcka en tanke, och med ett hopp om att kunna ge förutsättningar för friskare barn och gladare föräldrar. Vissa saker jag skriver finns det vetenskaplig grund för, och andra är bara min egen tro, vilket jag vill vara tydlig med.
Vi var redan från början fast beslutna om att socker var något som vi inte ville ge våra barn förrän de själva var stora nog att be om det. Och därefter skulle det få vara i begränsad mängd. Det finns flera anledningar till detta. Dels är socker en väldigt snabb och kortsiktig energi, och barn som ätit mycket socker blir ofta överaktiva, kanske arga och får ett oigenkännligt beteende. Tyvärr märks inte detta lika tydligt på de barn som redan från början fått mycket socker i sin kost. Däremot så gör socker mycket skada på insidan av kroppen. Att socker har en inflammerande effekt på våra kroppar finns det idag stor forskningsevidens för och att dessa inflammationer i sin tur är orsaken till cancer, diabetes, demens och hjärtsjukdomar. Dessutom är socker inte är bra för tänderna, det får vi lära oss redan när vi är små. Här finns en artikel om en stor Harvard-studie som visar att kvinnor som äter mycket vitt socker, vetemjöl och rött kött, löper betydligt större risk att drabbas av depression. Själv är jag helt övertygad om att vår kost har inverkan på vår psykiska hälsa. Självklart blir du inte deprimerad av att äta en bulle, men ett konstant och högt intag av socker resulterar för de flesta människor i ett dåligt humör med låg energinivå. Sist av allt - det finns så ofantligt många andra välsmakande och bra källor till energi!
När vi då väl äter socker, är min tanke att det finns bättre och sämre alternativ. Att ge barnen socker i yoghurt, flingor, musli eller bröd - saker som smakar fantastiskt bra utan denna hälsopåverkande ingrediens, är i mina ögon ett mindre bra alternativ. Men att äta socker i måtta, vid särskilda tillfällen, och gärna efter att man fått i sig en bra måltid, tycker jag är något som vi alla ska kunna njuta av. Även vid dessa tillfällen kan det vara värt att överväga sin val. En hembakad semla utan tillsatser, eller en chokladbit som innehåller relativt få tillsatser, kommer enligt min mening alltid att vara ett bättre alternativ än smågodis som är fullproppat med färgämnen och andra onaturliga ämnen.
Se bara här på Alimentas semla. Traditioner är viktigt för mig och att se ögonen på vår treåring, då han för första gången blir serverad en semla, är så härligt. Man ser att han förstår att detta är något speciellt som inte händer varje dag (även om han såklart frågar efter fler redan klockan sju på morgonen dagen efter...). Men den här semlan nedan, skulle jag inte frivilligt servera någon, då lägger jag hellre en timme på att baka egna.
En annan viktig aspekt är njutningen. Jag vill att barnen, generellt med all mat men i synnerhet socker, ska sitta ner och njuta av det. Känna vad det smakar, tugga och inte springa runt och kasta i sig det, utan att ens fundera över vad det smakar. Jag har ingen aning om hur mina barns relation till mat kommer att se ut i framtiden, och om den bilden går att leva upp till då de är större. Men jag vill ge dem en bild av mat som något gott, där man absolut kan tycka att en del saker smakar mindre bra, men aldrig säga att mat är "äcklig". Sen om det kommer bli så eller inte, kan jag aldrig veta, men det är åtminstone vad jag vill förmedla till dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar