Tankar om barngröt

Frukost är en helig måltid för mig, och jag blir på vansinnigt dåligt humör om jag inte äter en bra sådan. När det kommer till barn, så är gröt något som ofta introduceras redan i tidig ålder. Barnmatstillverkarnas pulveralternativ är smidiga och enkla lösningar, men jag har länge varit skeptisk till dessa. Jag förstår rent logiskt inte varför ett litet barn skulle må sämre av helt vanlig hemgjord gröt, gjord på valfria gryn och vatten. BVC's rekommendationer och nästintill avskräckande propaganda om att "barnen absolut inte skulle få i sig tillräckligt av viktiga ämnen, vitaminer och järn utan industritillverkad gröt" är i min värld ganska märkliga. Hur överlever alla andra barn runtom i världen som inte får sådan gröt? Och hur överlevde vi förr? En av de "nyttiga" ämnen som finns i tex. Sempers gröt är niacin. Det framställs med hjälp av nafta eller gasol som sedan förvandlas till metan, etylen och vätgas. Sen följer en komplicerad process med ammoniak och saltpetersyra, innan det slutligen blir till ett vitt pulver och blandas i bl. a den gröt som får namnet niacin och som Livsmedelsverket anser att små barn inte skulle överleva utan.

En ettåringsfrukost: Havregrynsgröt med krossade linfrön, grön smoothie, kokosolja, bipollen och D-vitamin.

Men även om jag länge varit skeptisk, så har även vi gett våra barn gröt av denna sort. Som förstagångsförälder är det lätt att vackla i sina egna tankar, även om vi efter några månader gick vår egen väg och började göra vanlig gröt. När andra barnet kom, kan jag i ärlighetens namn säga att det var en bekvämlighetsfråga att under ett par månader ge pulvergröt. Sedan ca nio månaders ålder har vi dock gjort havregryn- eller bovetegröt till vår ettåring. Jag tycker att hela den här biten är svår att balansera. Jag blir arg och upprörd över hur lurade vi är av livsmedelsindustrin, samtidigt som man faktiskt lever ett liv som ska fungera tids- och orkesmässigt. Om man ska ha kraft över till annat än att bara jaga tillsatser så måste man någonstans försöka hitta en väg som känns okej. Då tänker jag att "jag gör så gott jag kan och det är bra mycket bättre än inget alls". Grundtanken är självklart också att ren mat man lagar själv är bättre än allt som tillverkats helt eller delvis i en fabrik.

Källor: "Äkta Vara", Mats-Eric Nilsson, Ordfront 2008